Foto: Göteborgs Hamn

Okonventionell hamnutbyggnad för en bättre miljö 

2018-01-23 / Kristina Bernstén

Göteborgs hamn byggs ut med en ny, miljövänlig metod. Den stora fördelen i det här fallet är att farliga ämnen binds eller föräldras kemiskt. 

När städerna växer och blir allt mer tätbefolkade uppstår en ny utmaning: att utveckla nya områden som lämpar sig för bebyggelse. Det kan kräva okonventionella metoder.

Flera kuststäder i Sverige har valt att bygga ut på sanerade industriområden. Ett exempel är Norra Djurgården i Stockholm, där ett nytt bostadsområde växer upp i ett område som tidigare hörde till hamnen och ett gasverk.

I Göteborg är det hamnen som behöver mer plats. Fram till slutet av 2020-talet kommer 22 hektar mark att färdigställas för bebyggelse med hjälp av behandlade muddermassor. 

När städerna växer och blir allt mer tätbefolkade uppstår en ny utmaning: att utveckla nya områden som lämpar sig för bebyggelse. Det kan kräva okonventionella metoder.
Kristina Bernstén Chief Specialist, COWI

Ett hållbart alternativ till att dumpa muddermassor till havs 

Hamnar fylls med sediment, och därför måste de muddras. Den kunskap vi har om marina miljöer i dag säger dock att det inte fungerar att dumpa de förorenade muddermassorna längre ut till havs.

Att lägga massorna på en deponi har också stora nackdelar: det finns risk för att miljögifter läcker ut, med stora kostnader som följd.

I Göteborg valdes en annan, mer hållbar lösning som faktiskt också ger miljöfördelar.

Kemisk rengöring av förorenade sediment

Här ska vi nu titta närmare på de viktigaste delarna av den här okonventionella lösningen. Metoden kallas för Stabilisering och solidifiering, eller s/s-metoden. Det innebär att förorenade sediment som tas upp vid muddring placeras på platser som därigenom blir bättre lämpade för bebyggelse, samtidigt som miljögifterna binds.

Enkelt uttryckt blandar man sediment från muddring med olika typer av bindemedel, till exempel cement. Blandningen pumpas sedan in i en invallning där nya kajer eller terminalytor behöver byggas. När blandningen härdas bildas en solid enhet (en s.k. monolit) som sedan täcks med en hård yta av exempelvis asfalt.  Miljögifterna innesluts på ett säkert sätt och området förstärks så att det blir bättre lämpat för bebyggelse. Bindemedlet gör att läckagerisken blir minimal, förutsatt att monoliten inte skadas. Vattenpermeabiliteten är liten, som i tät lera.

Själva tekniken är inte ny: att blanda i olika tillsatser för att stärka överskottsmassor är en beprövad metod. Den stora fördelen i det här fallet är att miljöfarliga ämnen binds eller föräldras kemiskt.  

Viktigt att hitta balansen 

Vårt uppdrag var att specificera vilket bindemedel som skulle användas för de aktuella massorna, och att utforma invallningen. Att hitta rätt "recept" för bindemedlet är en utmaning som man ofta möter i den här typen av projekt. Sedimenten i havsbotten utgörs av olika typer av ämnen på olika platser, så receptet måste alltid anpassas. 

I det här fallet användes vanlig cement samt GGBS (mald granulerad masugnsslagg). GGBS är en biprodukt av ståltillverkning som har utmärkta bindande egenskaper för orenheter, och dessutom har materialet god resistens. Ett annat material som ofta används är flygaska, en restprodukt som uppstår vid olika typer av förbränning.  

Det här sättet att använda muddermassor innebär stora miljöfördelar på lång sikt, men metoden är inte helt okomplicerad. Muddermassor kan innehålla stora mängder tennorganiska föreningar, till exempel TBT som tidigare var vanligt i båtbottenfärger. Toxinläckaget ökar på kort sikt, dels under själva muddringen och dels när materialet ska härdas.

Ett konstruktivt sätt att hantera avfall 

Hittills har fokus främst legat på vad som händer från det att massorna placeras ut tills de börjar härda. När cement tillsätts höjs pH-värdet, vilket gör att TBT-läckaget kan öka. I början av processen ökar alltså läckaget, men det minskar efter hand när de stabiliserade och solidifierade muddermassorna härdas.

Det är viktigt att komma ihåg att detta inte är någon deponi, utan ett sätt att använda avfall på ett konstruktivt sätt. Ett framgångsrikt pilotprojekt slutfördes under våren 2017. Processen består dock av många delar: laboratorietester, receptutveckling osv, och för att verifiera att lösningen fungerar även i större skala krävs ytterligare testning.

Projektet var ett samarbete mellan Göteborgs Hamn, COWI, Peab och Statens geotekniska institut (SGI). 

VÅR expert

Jag heter Kristina Bernstén och jag är maringeolog.

Jag är väldigt fascinerad av marina miljöer, delvis för att de är svåra att greppa: man ser ju inte mycket av vad som händer under ytan. 

En del av mitt jobb handlar om att delta i konsultmöten med allmänheten, där diskussionens vågor ofta går höga när vi pratar om muddring och vad det kan röra upp. 

Samhället måste ständigt utvecklas och det här är mitt sätt att bidra till det. Utveckling är positivt, men visst kan det ibland kännas som att det går väldigt långsamt.

Kontakta oss

Kristina Bernstén
Chief Specialist
Environment

Tel: +46 108501278