EFTERFRÅGAN PÅ OLJA OCH NATURGAS RISKERAR VÅRA ARKTISKA EKOSYSTEM

Miljö Insights

2019.05.14 / Morten Hjorth

Klimatuppvärmningens effekter är tydliga, globala och saknar motstycke i vår tid. Här diskuterar vi perspektiv på framtiden och vilka åtgärder som behöver vidtas mot den negativa påverkan och riskerna, utifrån mitt forskningsområde marin ekotoxikologi.

Den arktiska havsisen smälter fortare än någonsin. Det leder till höjda havsnivåer och uppvärmning av världshaven, vilket kan skada många komplexa ekosystem.

Enligt FN:s senaste bedömning har den globala medeltemperaturen stigit med 0,85 grader mellan år 1880 och 2012, vilket har fått snö och is att smälta och den globala genomsnittliga havsnivån att stiga med 19 cm från år 1901 till 2010. Under de senaste 30 åren har den arktiska havsisen minskat med i genomsnitt 12,8 procent per årtionde.

Den minskade havsisen har skapat nya möjligheter för olje- och naturgasbolag då potentiella utvinningsfält och transportrutter blir mer tillgängliga för exploatering. Uppskattningsvis innehåller området norr om polcirkeln cirka 30 procent av världens oupptäckta naturgasreserver och 13 procent av världens ännu oexploaterade olja.

Med oljepriser som fluktuerar och en stor osäkerhet om hur världens framtida energibehov ska tillfredsställas blir det allt mer frestande att leta efter olja i Arktis. Särskilt eftersom det kan föra med sig ekonomisk utveckling och arbetstillfällen.

Frågan är inte längre om, utan när, arktisk oljeutvinning kommer att bli verklighet.

OKÄNT, STORT OCH SÅRBART

Nedräkningen till hämningslös exploatering och borrning i Arktis tickar på. Väntar gör en hård verklighet som för med sig nya orosmoln, som risken för oljespill.

Risken för oavsiktliga oljeutsläpp i Arktis är högre, eftersom sjökorten för området inte är tillförlitliga och det är extremt knepigt för oljetankers att navigera. Det beror på bristande kartläggning, stigande havsnivåer, smältande permafrost och kusterosion.

Om ett oljeutsläpp sker är Arktis särskilt sårbart eftersom det är svårt att bedriva en räddningsaktion. Området är obefolkat vilket innebär långa resvägar för räddningspersonal. Instabilt väder och dålig sikt, brist på förberedelser, utrustning och utbildad personal för nödsituationer underlättar inte heller en snabb och effektiv respons.

Nationella och internationella regleringar av säkerhet, lagar, skadeansvar och kompensation vad gäller miljön vid oljeutvinning till havs i Arktis är otillräckliga och saknar samordning. Det finns inte heller adekvat teknik för att begränsa och avlägsna oljeutsläpp i istäckta vatten. Arbetsgrupper som EPPR (Emergency Prevention, Preparedness and Response) inom Arktiska rådet har mandat att ta fram riktlinjer för riskutvärdering, responsmetodik med mera, men dessa är inte kompletta och blir inte juridiskt bindande.

Men det största problemet vad gäller ekologiska och ekotoxikologiska data är att vi vet så lite om Arktis, särskilt när det gäller att förstå fysiologiska och livscykelrelaterade anpassningar hos de unika marina ekosystemen i regionen.

FORSKNING PÅ DJUPET

2014 inledde COWI ett industriellt doktorandprojekt för att utforska detta okända område mer på djupet, med fokus på hur oljeutsläpp skulle påverka arktiska marina ekosystem, särskilt med avseende på vinterexponering och variationer i känslighet. Projektet finansierades av IOGP (International Association of Oil & Gas Producers), COWIfonden och Innovationsfonden. Forskningen genomfördes i samarbete med Danmarks Tekniske Universitet. Min roll som handledare och chefsspecialist med bakgrund inom arktisk marinbiologi var att sätta forskningen i en ekologisk och ekotoxikologisk kontext, samt ge en koppling till faktiska användningsområden.

Projektet undersökte hur ett oljeutsläpp på vintern och den utsläppshantering som följde skulle kunna leda till stress i de arktiska pelagiala (öppna hav) ekosystemen, som utgör grunden för marina ekosystem. Tidigare studier fokuserade på kortsiktig toxicitetsstress, men vi ville titta på fördröjda effekter på populationsnivåer och fylla några av de kunskapsluckor som står i vägen för bättre miljöriskbeskrivningar.

Vi tittade på flera olika scenarier för oljeutsläpp. Projektets första del rörde experiment där olja inkapslad i havsis behandlades på olika sätt för att utvärdera effekter av utsläppshantering på populationer av plankton vid isen. Den andra delen omfattade långa, kontrollerade labbexperiment för att få en bättre bild av hur oljeföreningar påverkar två ekologiskt viktiga arter av zooplankton i vinterdvala. Vinterdvalan är en känslig och sårbar del av artens livscykel då de tillbringar långa, mörka, arktiska vintrar djupt under ytan, och förblir passiva i en vintersömn tills våren kommer.

RESULTAT, FRAMTIDSPERSPEKTIV OCH ÅTGÄRDER SOM BEHÖVER VIDTAS

Resultaten efter fyra års forskning är anmärkningsvärda och oroväckande. Vi fann att långsiktig exponering från oljeutsläpp i Arktis kan vara mer katastrofalt för pelagiala (öppna hav) ekosystem än man tidigare trott. Det kan ge långvariga negativa effekter på arters överlevnad, fortplantning, näringsintag och energilagring. Forskningen visar också att populationer under den istäckta perioden var mer sårbara för kemiska medel som användes mot oljeutsläpp, och mindre sårbara när utsläppen istället behandlades genom att brännas på plats.

Så länge det finns en global efterfrågan på olja och naturgas kommer det, enligt min åsikt, att förekomma exploatering av nya områden med rika fossilfyndigheter, trots den gradvisa övergången till en miljövänligare agenda. Därför är behovet att utveckla nya hållbara metoder stort.

Fyra områden bör prioriteras för att hitta en mer heltäckande lösning:

1) Forskning

Samtidigt som vår forskning gav mycket information belyste den också de stora kunskapsluckor som fortfarande finns. Historiskt har Arktis varit ett utmanande forskningsområde, både vad gäller tillgänglighet och logistik. Men nu mer än någonsin har vi de möjligheter och den teknik som behövs för att utföra de studier som är nödvändiga för att ta fram sammanhängande och hållbara rekommendationer som skyddar denna unika miljö. Och det behöver göras innan det är för sent.

Inom mitt fokusområde, vatten och miljö, måste följande områden utforskas mer:

Kombinationseffekter av oljeföroreningar och stress från klimatförändringar
Kumulativa effekter av potentiella oljeutsläpp och andra typer av föroreningar
Bättre och effektivare tekniker för hantering av oljeutsläpp

2) Riskbedömningar

Syftet med vår forskning var ett ge insikt om årstidsvariationer i marina ekosystem och därmed förbättra hur riskbedömningar utförs. Vanliga riskbedömningar baseras på korttidsstudier som bara kräver en bedömning av påverkan på miljö och ekosystem vid tiden för exponeringen. Det är mycket svårt att bedöma vad som kan hända om man inte vet hur lång tid det tar innan verkningarna ger sig till känna.

Vår forskning visade att utvärderingar under lång tid måste bli ett standardkrav vid riskbedömningar. Om man inte tittar på hela livscykeln, särskilt de känsligaste faserna, kan potentiella effekter missas.

3) Innovation

Tekniker för oljeutsläpp måste förbättras och anpassas till den arktiska regionen. Det kan handla om precisare modellering av den utsläppta oljans rörelser och ny teknik för att upptäcka och övervaka oljeutsläpp på och i isen (med hjälp av till exempel satellit-, radar- och drönarteknik). Standardtekniker som används mot utsläpp i tempererade områden, exempelvis kemiska medel, fysisk oljeupptagning och bränning, fungerar inte likadant i den arktiska marina miljön som har havsis.

Det finns en ny typ av utsläppsteknik på uppgång, som handlar om naturlig biologisk nedbrytning eller bioremediering (biologisk behandling). Olja innehåller kol, och vissa bakterier har utvecklats på ett sådant sätt att de kan utnyttja olja som en källa till kol och energi. Idén är att tillsätta bakteriearter och gödningsmedel så att bakterierna äter upp den utsläppta oljan. Detta sätt att behandla utsläpp på land har utvecklats till kommersiella produkter som potentiellt skulle kunna användas även vid marina utsläpp. Det återstår dock mycket att göra innan det finns en teknik som är klar att använda.

4) Reglering

Slutligen, oavsett hur konkreta eller omfattande resultat och rekommendationer vi har, så måste vi få våra beslutsfattare att förstå hur bräckliga de arktiska ekosystemen är och att de långsiktiga effekterna av ett oljeutsläpp kan bli förödande och mycket omfattande. En internationell samordning och gemensam approach till aktiviteter i Arktis, baserat på bästa tillgängliga kunskap, måste till.

Vårt globala klimat är i förändring, och om vi inte agerar nu för att få bättre förståelse av hur vi ska skydda planetens unika ekosystem, särskilt i Arktis, kan konsekvenserna bli långvariga och oåterkalleliga.

OM EXPERTEN

Jag är marinbiolog med specialinriktning på marin ekotoxikologi vid institutionen för vatten och natur. Jag arbetar bland annat med miljökonsekvensbeskrivningar och utvärderingar av miljökonsekvenser av större internationella infrastrukturprojekt på marina miljöer.

Personligen anser jag att den gröna omställningen inte kan komma fort nog, men jag är medveten om att samhället fortfarande är starkt beroende av traditionella energikällor. Jag har ett starkt engagemang för, och ser det som mitt samhällsansvar, att hitta hållbara sätt att minimera risker och långsiktiga konsekvenser för den marina miljön.