NY IKONISK BRO har ÖPPNAtS I NORGE

2018-12-14

I helgen öppnade Hålogalandsbron i Nordnorge. Den är ett utmärkt exempel på att broar inte bara behöver vara funktionella, säkra och hållbara – utan även vackra.

En bro som byggs på rätt sätt blir en symbol för platsen. Tänk på den fantastiska Golden Gate-bron i San Fransisco, Sydney Harbour Bridge eller den romantiska Karlsbron i den tjeckiska huvudstaden Prag.

De är alla landmärken, eller symboler för de platser där de finns, som den brittiska civilingenjören och brodesignern Ian Firth kallar dem. Han är konsult på COWI och höll en inspirerande Ted Talk-föreläsning tidigare i år, där han slog fast att broar måste vara vackra.

– Vi utformar saker som ska hålla i mer än 100 år. De kommer att finnas under en oerhört lång tid. Ingen kommer att minnas vad de kostade. Ingen kommer att minnas om de blev försenade med några månader. Men om de är fula eller bara tråkiga kommer de att vara det för alltid, säger Ian Firth.

Den erfarna arkitekten Poul Ove Jensen ansvarar för brodesign på arkitektfirman DISSING+WEITLING architecture. Han tillägger:

– Brodesign innebär att praktiska krav, analyser och logik måste samverka, men förr eller senare kommer du till en punkt i arbetet där analyserna inte längre räcker till. Då måste du förlita dig på din erfarenhet och din intuition och våga göra subjektiva val. De här valen är det som skiljer en vanlig bro från en enastående bro.

ETT LANDMÄRKE I FJORDEN

Tillsammans med den danska arkitektfirman DISSING+WEITLING architecture har COWI byggt sitt varumärke med en särskild skandinavisk touch i en imponerande portfölj av internationella broprojekt, som Stonecutters Bridge i Hongkong, Stora Bältbron i Danmark och nu senast den norska Hålogalandsbron. Samtliga broar har designats av DISSING+WEITLING architecture.

– Brons placering och funktionskraven på ett smalt brodäck och ett långt brospann gav oss en unik möjlighet att skapa en bro med en tydlig profil som man känner igen direkt. Den kan verkligen bli ett landmärke för hela regionen, säger Poul Ove Jensen.

EN PLATS FÖR KRIG – OCH MALM

Hålogalandsbron korsar den djupa, natursköna Rombaksfjorden i Narvik i norra Norge. Bron ligger mer än 100 mil norr om Oslo, långt ovanför polcirkeln, och omges av snötäckta bergstoppar.

Det är ett område fullt av naturdramatik och skönhet. Det är dessutom känt för hårt väder, starka vindar och långa, mörka vintrar. Det är också här som det ökända slaget om Narvik ägde rum i början av andra världskriget.

Hit kommer hundratals ton järnmalm från de svenska gruvorna varje dag, med särskilda godståg som dras av de starkaste loken i världen.

ATT ARBETA I NORRSKEN

Hålogalandsbron, eller Hålogalandsbrua på norska, är idag världens 22:a längsta hängbro. På 179 meters höjd, från toppen av ett av de två eleganta A-formade tornen på bron, njuter COWI:s tekniska projektledare Assad Jamal av den enastående utsikten över fjorden och de närliggande bergen. Han har varit med i projektet sedan starten och såg det magiska norrskenet på himlen för första gången här. Ibland isblått, ibland rosa eller självlysande grönt.

– Alla har ett avgörande ögonblick i sin karriär, ett projekt som de blir känslomässigt engagerade i. Det är vad den här bron är för mig, den definierar mig och min karriär på COWI, säger Assad Jamal och tittar ut över det föränderliga landskapet nedanför.

– Man kan faktiskt få syn på en val härifrån, säger han.

Den vackra bron har även påverkat hans projektpartner från COWI, huvudprojektledaren Erik Sundet, som har arbetat med projektet under mer än tio år.

– Möjligheten att få delta i ett sådant projekt får man inte ofta som ingenjör, och när det väl dyker upp, innebär det att du är fullbokad under många år och inte har tid för andra projekt i samma omfattning. På så sätt kommer Hålogalandsbron alltid att vara min bro. I somras tog jag med familjen hit för att visa dem vad jag har jobbat med under så många år, säger Erik Sundet.

Under hela året lägger enorma lastfartyg till i fjorden i väntan på att färdas vidare med sin last till avlägsna platser. I det här enastående landskapet valde arkitekterna och ingenjörerna ett minimalistiskt angreppssätt för att skapa en vacker, avskalad brokonstruktion som smälte in fint i omgivningarna.

– Bron ligger i ett dramatiskt och magnifikt landskap och därför har vi haft som målsättning att utforma bron med hänsyn till naturen runt omkring. Bottenplattorna går ned i berget och den enda delen som syns är de stora betongkonerna där kabeln går in. Till och med brons färger smälter in i landskapet, säger Poul Ove Jensen från DISSING+WEITLING architecture.

VÅRT JOBB ÄR ATT SKAPA VACKRA BROAR

Med sina 179 meter över havsytan smälter Hålogalandsbron in i det omgivande bergslandskapet med den välkända toppen "Sovande drottningen". Hålogalandsbron har ett huvudspann på 1145 meter och är Norges näst längsta hängbro. Den kallas för "världens vackraste bro" av både lokalbefolkningen och teknikfantaster.

Om du frågar Ian Firth behöver världen fler broar av den här typen.

– Skönhet ger livet mening och förstärker vårt välbefinnande. Fulhet och medelmåttighet gör precis tvärtom. Om vi fortsätter att skapa medelmåttiga och fula miljöer, vilket jag är rädd för att vi gör när vi inte längre bryr oss, ser jag det som vandalism i stor skala, säger brodesignern.

I sitt senaste Ted Talk lyfte Ian Firth fram ett annat norskt projekt som fortfarande ligger på ritbordet. För Bjørnafjordbron, som också utformats tillsammans med DISSING+WEITLING architecture, kommer man att använda teknik från offshoreindustrin för att korsa en annan djup och bred norsk fjord, nämligen Bjørnafjorden. Ett av alternativen som man undersökte var en hängbro med flera brospann, den första av sitt slag i världen.

Brokonceptet som nu utvecklas är en pontonbro över den fem kilometer breda fjorden. En snedkabelbro med ett spann på 450 m i ena änden gör det möjligt för stora fartyg att passera under bron. Om det här alternativet godkänns kommer bron att bli världens längsta flytbro på öppet vatten.

Tidigare utredningar av de här broarna har visat att det inte finns några gränser för var och hur världens ingenjörer kan bygga broar och föra samman människor så att de kan växa tillsammans.

– Tekniken finns där.

Nu är det upp till människorna som ansvarar för broarna att se till att de blir vackra att se på, säger Ian Firth.